Först vill jag tacka er alla som satt in pengar på Elliots postgiro, tillsammans har ni satt in nästan 11 000 kronor! Till detta kommer också de pengar som jag och Emma lägger till. För er som kanske missat det så har vi öppnat ett bankgiro i Elliots namn, pengar som kommer in där kommer att användas till välgörande ändamål. Eftersom det inte finns någon forskning om SMA i Sverige kommer vi till en början att använda pengarna till microlån via Kiva. Där kan vi välja att låna ut pengar till personer eller grupper som behöver lite hjälp att försörja sig själva, det kan röra sig om hjälp med att starta eller utöka sortimentet i en liten butik eller ny boskap till sin gård. Pengarna betalas sedan tillbaka och vi kan låna ut till nya behövande. Man kan också välja att ta tillbaka pengarna ifall vi skulle hitta något annat ställe att använda dom på, även små belopp kan göra stor skillnad, och inte bara en gång!
Sagan om Elliot, bankgiro: 720-2203
Kiva
Vi har nu valt att sätta in ungefär halva summan till att börja med på olika projekt i Kiva. När vi har valt projekt har vi gett till både individer och grupper, ibland går flera människor ihop om ett lån och är gemensamt ansvariga. I nästan samtliga fall är det kvinnor som vill eller redan försörjer sig själva och som har barn som bor hemma. Att vi bara tog halva summan till att börja med är för att vi vill se lite hur det fungerar med Kiva, dessutom kikar vi på lite andra alternativ som till exempel Webaidshop och så undersöker vi vad det finns för SMA forskning i USA och vilka möjligheter det finns att skänka pengar dit.
Elliot har en egen sida på Kiva där man kan se vilka projekt vi gett pengar till med mera.
SaganOmElliot på Kiva.org
måndag 11 april 2011
Begravningen
Torsdagen den 24 februari hade vi bokat en tid med bårhuset för att bädda ner Elliot i hans kista. I början av veckan när vi berättade för Oliver att vi skulle åka dit uttryckte han klart och tydligt att han också ville följa med, så vi såg till att även Teresa följde med så att hon kunde ta hand om Oliver när han inte längre ville vara kvar inne hos Elliot. Sjukhusprästen mötte upp oss på bårhuset. När vi kom dit satte vi oss i soffan utanför rummet där Elliot låg. När Jakob skulle sätta sig flyttade Oliver på sig och sa: "Här kan du sitta pappa." Jakob satte sig och sa "Men såhär mycket plats behöver jag inte". Då sa Oliver: "Nä men om Elliot hade varit här kunde han sitta här".
Jakob gick in till Elliot först för att se hur han såg ut. Vi hade läst innan att barn förändras väldigt fort efter sin död så vi var förberedda på att han kunde se mycket annorlunda ut. Men Elliot såg ok ut så vi gick in till honom. Vi tände ett varsitt ljus för Elliot. Bland det första Oliver kommenterade var att Elliots näsa hade blivit mindre. Oliver strök Elliot i ansiktet och jag är rätt säker på att han även gav Elliot en puss. Vi svepte Elliots bruna filt omkring honom och så lyfte Jakob över honom i kistan. Oliver och två av hans kompisar hade ritat en varsin teckning till Elliot som vi la i kistan. Oliver hade också fått hjälp att klippa ut ett stort rött hjärta som han hade skrivit Oliver på som vi också la ner. Oliver ville inte vara kvar så länge så efter en stund gick han och Teresa iväg till skeppet som finns i entrén på barnsjukhuset. Jag och Jakob hade skrivit ett varsitt brev till Elliot som vi läste högt för honom, efter vi hade läst la vi dem i kistan tillsammans med kort på var och en av oss tillsammans med Elliot. Fisken, nappen och snuttefilten hade Elliot redan där sen innan. När vi kände oss klara satte vi på kistlocket och skruvade ner skruvarna.
På fredag förmiddag åkte jag och Jakob till kyrkan. När vi kom in i kyrkan möttes vi av Elliots lilla kista som stod längst fram med fyra ljusspiror runtomkring. Vi hade träffat kyrkvaktmästaren i början av veckan och sagt att vi ville ha en begravning med många ljus. Innan cermonin öppnade jag och Jakob kistan och la ner en röd ros till Elliot. Det var sista gången vi såg vår fina lille Elliot.
Präst på begravningen var Cathrina, vår sjukhuspräst. Det kändes väldigt viktigt för oss med en präst som faktiskt träffat Elliot när han levde. Cathrina hann träffa Elliot två gånger, första gången när vi träffades och pratade dop och sen två dagar senare på själva dopet. Det kändes väldigt fint att hon både döpte och begravde honom. Begravningen inleddes med att den oerhört duktiga organisten spelade "Blinka lilla stjärna" på piano. Det var oerhört vackert med fin pianomusik i kyrkan. Sedan sjöng vi psalm 248, Tryggare kan ingen vara. Den psalmen sjöng vi även när Elliot & Oliver döptes. Sen var det dax för själva begravningsakten. Det var väldigt fint, jag tyckte extra mycket om den delen när prästen pratade om Bröderna Lejonhjärta och Nangijala. Efter begravningsakten läste jag och Jakob upp en varsin dikt. Jakob började och läste denna dikt:
Säg inte
att ingenting blir kvar
av den vackraste fjäril livet gav.
Säg inte
att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft.
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande
flykten kvar.
Av: Bo Setterlind
Jag läste denna dikt:
En ängel har kommit och vänt om
Kommit med bud från himmelens rand
med ord om glädje och kärlek i änglarnas namn
Dina vindsslag berör för alltid våra hjärtans rum
Varm tack för att du fanns hos oss en stund
Av: Carolina Gårdheim
Sedan spelades "Precious child" av Karen Taylor-Good
Efter det läste vi "Fader vår" och sen sjöng vi psalm 730, Må din väg. Texten till den psalmen är väldigt fin men eftersom det inte är så många som har hört den spelade organisten den flera gånger så att alla skulle ha en chans att lära sig melodin :) Sedan var det dax för själva avskedet. Alla fick gå fram och säga farväl till Elliot, vi hade även ordnat så att alla kunde tända ett ljus för Elliot. Det blev ett väldigt fint avsked och under hela avskedet spelade organisten vacker stillsam pianomusik. Cermonin avslutades med att Mobys "Guitar Flute & String" spelades. Alla psalmer framfördes på piano och det är jag väldigt glad för, det blev så vackert och fint. Jag och Jakob stannade kvar i kyrkan när ceremonin var slut, organisten spelade "Blinka lilla stjärna" för oss igen och efter det satte de på "Precoius child" igen. Det var väldigt fint att få sitta där själva en stund i ljuset av alla ljus som brann för Elliot och ta in begravningen. När vi kände oss klara lämnade vi kistan och alla ljus och gick till församlingshemmet för att möta alla som var med oss på begravningen.
Tack alla som var med oss denna dag. Det betyder jättemycket för oss. Ett extra tack till David & Linda som fixade allt med serveringen, och tack till Ida som gjorde de oerhört vackra blomsterarrangemangen. Hjärtat du gjorde var fantastiskt fint.
Här är några bilder:
Jakob gick in till Elliot först för att se hur han såg ut. Vi hade läst innan att barn förändras väldigt fort efter sin död så vi var förberedda på att han kunde se mycket annorlunda ut. Men Elliot såg ok ut så vi gick in till honom. Vi tände ett varsitt ljus för Elliot. Bland det första Oliver kommenterade var att Elliots näsa hade blivit mindre. Oliver strök Elliot i ansiktet och jag är rätt säker på att han även gav Elliot en puss. Vi svepte Elliots bruna filt omkring honom och så lyfte Jakob över honom i kistan. Oliver och två av hans kompisar hade ritat en varsin teckning till Elliot som vi la i kistan. Oliver hade också fått hjälp att klippa ut ett stort rött hjärta som han hade skrivit Oliver på som vi också la ner. Oliver ville inte vara kvar så länge så efter en stund gick han och Teresa iväg till skeppet som finns i entrén på barnsjukhuset. Jag och Jakob hade skrivit ett varsitt brev till Elliot som vi läste högt för honom, efter vi hade läst la vi dem i kistan tillsammans med kort på var och en av oss tillsammans med Elliot. Fisken, nappen och snuttefilten hade Elliot redan där sen innan. När vi kände oss klara satte vi på kistlocket och skruvade ner skruvarna.
På fredag förmiddag åkte jag och Jakob till kyrkan. När vi kom in i kyrkan möttes vi av Elliots lilla kista som stod längst fram med fyra ljusspiror runtomkring. Vi hade träffat kyrkvaktmästaren i början av veckan och sagt att vi ville ha en begravning med många ljus. Innan cermonin öppnade jag och Jakob kistan och la ner en röd ros till Elliot. Det var sista gången vi såg vår fina lille Elliot.
Präst på begravningen var Cathrina, vår sjukhuspräst. Det kändes väldigt viktigt för oss med en präst som faktiskt träffat Elliot när han levde. Cathrina hann träffa Elliot två gånger, första gången när vi träffades och pratade dop och sen två dagar senare på själva dopet. Det kändes väldigt fint att hon både döpte och begravde honom. Begravningen inleddes med att den oerhört duktiga organisten spelade "Blinka lilla stjärna" på piano. Det var oerhört vackert med fin pianomusik i kyrkan. Sedan sjöng vi psalm 248, Tryggare kan ingen vara. Den psalmen sjöng vi även när Elliot & Oliver döptes. Sen var det dax för själva begravningsakten. Det var väldigt fint, jag tyckte extra mycket om den delen när prästen pratade om Bröderna Lejonhjärta och Nangijala. Efter begravningsakten läste jag och Jakob upp en varsin dikt. Jakob började och läste denna dikt:
Säg inte
att ingenting blir kvar
av den vackraste fjäril livet gav.
Säg inte
att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft.
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande
flykten kvar.
Av: Bo Setterlind
Jag läste denna dikt:
En ängel har kommit och vänt om
Kommit med bud från himmelens rand
med ord om glädje och kärlek i änglarnas namn
Dina vindsslag berör för alltid våra hjärtans rum
Varm tack för att du fanns hos oss en stund
Av: Carolina Gårdheim
Sedan spelades "Precious child" av Karen Taylor-Good
Efter det läste vi "Fader vår" och sen sjöng vi psalm 730, Må din väg. Texten till den psalmen är väldigt fin men eftersom det inte är så många som har hört den spelade organisten den flera gånger så att alla skulle ha en chans att lära sig melodin :) Sedan var det dax för själva avskedet. Alla fick gå fram och säga farväl till Elliot, vi hade även ordnat så att alla kunde tända ett ljus för Elliot. Det blev ett väldigt fint avsked och under hela avskedet spelade organisten vacker stillsam pianomusik. Cermonin avslutades med att Mobys "Guitar Flute & String" spelades. Alla psalmer framfördes på piano och det är jag väldigt glad för, det blev så vackert och fint. Jag och Jakob stannade kvar i kyrkan när ceremonin var slut, organisten spelade "Blinka lilla stjärna" för oss igen och efter det satte de på "Precoius child" igen. Det var väldigt fint att få sitta där själva en stund i ljuset av alla ljus som brann för Elliot och ta in begravningen. När vi kände oss klara lämnade vi kistan och alla ljus och gick till församlingshemmet för att möta alla som var med oss på begravningen.
Tack alla som var med oss denna dag. Det betyder jättemycket för oss. Ett extra tack till David & Linda som fixade allt med serveringen, och tack till Ida som gjorde de oerhört vackra blomsterarrangemangen. Hjärtat du gjorde var fantastiskt fint.
Här är några bilder:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)