"Alla" är hemma

Imorgon ska vi sprida askan efter Elliot och idag var jag & Jakob och hämtade urnan på krematoriet. Vi fick ringa på en klocka när vi kom dit och en kvinna kom och öppnade dörren. I entrén hade det ett skåp som hon öppnade och plockade ut Elliots urna. Vi visade intyget med tillståndet som vi fått från länsstyrelsen och så fick jag skriva under ett intyg. Genom intyget fick vi reda på att Elliot kremerades onsdagen den 2 mars, 2011. Sedan gick vi därifrån med en urna i famnen och satte oss i bilen. Det var en konstig känsla att sitta där med en pappurna innehållande sitt barn i knäet och det väckte genast minnen från sista gången Elliot åkte bil. Det var på väg till sjukhuset fredagen innan han dog. Han hade svårt att andas så jag fick ta ur honom ur babyskyddet och hålla honom upprätt.

Nu står urnan hemma i vardagsrummet och för första gången på över 4 månader är "alla" i familjen hemma igen. Det känns konstigt att tänka så, jag vet ju att det bara är Elliots skal som är där men på något sätt känns det skönt att Elliot får vara hemma med oss en sista gång innan våra vägar skiljs åt igen. Det har varit så många avsked sen Elliot dog, och jag ser fortfarande det första avskedet som det största. Då när vi lade honom i barnvagnen och körde honom till bårhuset. Efter att vi vände ryggen och gick därifrån blev livet som aldrig förr, det var först då vi började leva ett liv utan Elliot. Jag kommer aldrig glömma smärtan. Att åka ifrån sjukhuset med en tom bebisoverall liggande i ett lika tomt babyskydd var fruktansvärt. Jag kommer ihåg hur vi stod i hissen på väg ner, hur vi tittade ner på den tomma blåa overallen. Vi brukade kalla Elliot för vårt lilla blåbär när han låg i sin blåa overall, han hann aldrig växa i det riktigt utan den var alltid lite för stor. Jakob strök försiktigt ena foten av overallen med tårar rinnande ner för kinderna och jag kunde se smärtan i hans ansikte.

Jag hoppas att vårt sista avsked blir vackert. Idag har det varit varmt och himlen har varit klarblå hela dagen, jag hoppas att vädret håller i sig tills imorgon. Förhoppningsvis (och om jag orkar) kommer jag få lite bilder som jag kan dela med av. Kram så länge.