Så kom han äntligen

I mitten av mars föddes Olivers & Elliots efterlängtade lillebror Colin. Resan dit var tuffare än jag någonsin kunde ana men nu när han väl har kommit kan jag säga att det var verkligen var värt det. Innan Colin föddes var jag orolig för att det skulle kännas som att få Elliot igen, men Colin inledde sin första tid i livet med att verkligen utmärka sig ifrån Elliot. Han var varken trött eller medtagen efter förlossningen och inledde sitt andra dygn med at skrika större delen av natten, så det fanns inget utrymme för att jämföra eller tänka så mycket i början vilket jag är oerhört tacksam för.

Den oerhörda lyckan att få åka hem till Oliver med en frisk liten lillebror är svårt att beskriva med ord. Så stort, så magiskt och så mycket kärlek. Det visade sig att Oliver varit orolig när vi var på BB. När vi kom hem berättade han för mig att det bästa med allt var att bebisen mådde bra (det kändes i mammahjärtat).

Colin har tagit en precis lika självklar plats i vår familj som Elliot gjorde. Oliver är så glad och stolt över lillebror, och det märks verkligen hur mycket han älskar honom och hur mycket han har längtat. Han är väldigt noga att ge Colin en puss varje morgon när han vaknar och varje kväll innan han går och lägger sig. Här är en nytagen bild på dem tillsammans.

Colin föddes precis som Elliot på en tisdag och precis som Elliot blev Colin 2 månader på en söndag. Några dagar innan Colin blev två månader kom den där enorma saknaden efter Elliot över mig, innan dess hade jag varit så upptagen med att bli småbarnsförälder igen men ju närmare 2 månadersdagen vi kom desto större blev den. Än idag har jag svårt att förstå vad som hände och den där känslan av overklighet kan fortfarande komma över mig ibland. Allting gick så fort. För fort. Det kändes konstigt att gå och lägga sig på Colins tvåmånadersdag och det var en stor milstolpe att få uppleva dagen då Colin blev två månader och en dag gammal. Här är en bild från den dagen:

Det tog ett tag innan jag insåg att det var Elliot han var så lik. Jag undrar fortfarande ofta hur Elliot hade sett ut om han hade fått vara frisk. Antagligen som en blandning av hans båda bröder :) När Elliot levde trodde vi att han skulle bli ca 6 månader och alltså få uppleva våren. Jag hade en bild framför mig hur han skulle få ligga i gräset, och titta upp på molnen som rörde sig på himlen och höra fåglarna kvittra. Nu blev det ju aldrig så. Men istället har Colin fått uppleva detta.

Jag känner mig idag väldigt glad och lycklig och visst finns det fortfarande stunder när den enorma sorgen kommer över mig. Men sorgen är numera en del av mitt liv, den kommer alltid finnas där. Jag kommer alltid ha en perfekt liten 2 månaders ängel i himlen. Elliot gav mig en väldigt unik gåva, han lärde mig att vara tacksam för livet och att inte ta någonting för givet. Att se varje dag som ett litet under i sig. Och på tal om under, Elliot var verkligen ett litet under. Ett oerhört vackert och perfekt litet under som alltid kommer ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta.

Slutligen vill jag berätta att det finns en annan familj, som nyligen förlorade sin vackra lille Olle i SMA I. Olle blev bara 2 månader och 10 dagar gammal. Ni får gärna gå in på Evelinas blogg och ge dem lite kärlek för de kan de verkligen behöva. Tack ♥