Det gör så fruktansvärt ont

Smärtan jag känner är svår att beskriva, det gör så jävla ont idag. Jag tror att jag var chock igår, men i natt och idag har det nog sjunkit in lite mer. Idag verkar vara dagen full med tårar. Vi ska träffa en specialistläkare i eftermiddag, så får vi se vad de kan hjälpa till med för att Elliot ska få ett så bra liv som möjligt.  Det känns så himla orättvist, varför ska en sån liten behöva få en sån här tragisk sjukdom. Jag hade så gärna bytt mitt liv mot Elliots, tyvärr fungerar det ju inte så. Jag sa till Jakob idag att det här är ju det värsta som kan hända när man har fått barn. Då sa Jakob en bra sak, han sa att nej för Elliot har inte ont. Och det är så sant, jag är otroligt tacksam för att han inte har ont. Idag har jag svårt att finna orden. Jag har så många tankar, och tankarna om framtiden gör ont. Bäst mår jag när jag är nära Elliot, när jag kan stryka honom över ryggen eller lukta på hans små bebishänder. Han är så otroligt fin och jag vill för alltid kunna minnas det fina hos honom. Det känns så overkligt att vi kommer behöva begrava vår son, dessutom inom en relativt snar framtid. Samtidigt vill jag inte tänka för mycket på framtiden, och jag vill absolut inte känna mig bitter. Jag ska försöka acceptera det som är och njuta för fullt av varje dag som vi får med Elliot. Jag har inte gjort mina mindfulnessövningar sen dagen Elliot föddes, det är nog dax att återuppta dem igen.