Nu är vi på sjukhuset igen

Och jag är trött på att vara här. Jag vill bara vara hemma och mysa. Hemma är det lättare att låtsas som om allting är normalt, här är det svårare när vi ser nyfödda bebisar som ligger inkopplade till maskiner som rör sig mer än vår lille plutt. Dessutom är jag nervös inför svaret på magnetröntgen, eftersom de inte har hittat något fel på honom än känns det som om snart borde hitta något fel. Men snälla håll tummarna för att magnetröntgen ser helt normal ut. Det finns bara en sak jag önskar nu och det är att Elliot är frisk. Just nu sitter vi och väntar på att få komma in till en ögonläkare, det går tydligen att se många sjukdomar i ögat, det är som en genväg in till hjärnan.