Att acceptera verkligheten som den är

Det går upp och ner hela tiden, vissa dagar känns det inte alls bra men för det mesta känns det ok och andra dagar kan jag till och med känna jag mig uppåt och lycklig. Det är ju en oerhörd lycka att få och lära känna ett litet barn, samtidigt som det så klart är oerhört tråkigt att vi inte kommer få se honom växa upp. Men ibland tänker jag på Elliot som en liten ängel som vi får ha till låns en liten stund. Som en kompis sa, att få barn är en gåva och är ingen självklarhet. Jag tänker mycket på hur skört livet faktiskt är och jag är otroligt tacksam för den personliga resan jag har gjort de senaste åren. Jag hade inte kunnat ta det här besked så pass "bra" som jag ändå har gjort om jag inte redan inte hade gjort ett aktivt val att se och fokusera på det positiva i livet. Det är ju alltid så att det vi väljer att fokusera och lägga vår energi på också växer. Därför jag känner att det är så viktigt att se Elliot för den han är och inte se honom som en sjukdom. Han är ett levande litet barn med många fina egenskaper. Och jag älskar honom för den han är, jag skulle inte vilja byta Elliot mot något på denna jord. Och jag är precis lika tacksam för Oliver. Det är en ära att få vara mamma till så fina killar! Allt handlar om att acceptera det vi inte kan påverka och faktiskt göra det bästa av situationen. Ingen vet vad framtiden har att erbjuda så glöm inte att ta vara på era nära och kära och visa dem hur mycket de faktiskt betyder för just dig, det är så lätt att ta livet för givet.

Vår lille prins